old times'

Ibland saknar jag vissa stundeutifrån livet förr. Vissa personer man tappat på vägen. Jag saknar den människan som en gång fanns i mitt liv exakt hela tiden. Hon som var som min syster för mig men ändå min bästa vän. Hon som ställde upp för mig i vått och tort. Hon som såg mina värsta sidor. Hon som gick med mig genom de mörka stunderna i livet. Hon som gav mig styrka genom att bara finnas med mig. Hon som kom till mig vilken tid på dygnet det än var. Hon som fick mig att skratta tills jag fick ont i magen. Hon som helt enkelt var min bästa vän oavsett vad. Vad hände? Vad hände med att vi lovade varandra att inte skiljas åt trots att vi nu går på olika skolor? Någonstans inom mig så känner jag att det fortfarande är den människan som jag ska prata med i första hand om det är något, det är fortfarande hon jag ska springa till när jag har något att berätta, hon som jag ska dela mina hemlisar med. Men just nu känns det som att vi lever två olika liv. Vilket jag tycker är otroligt synd. Och tråkigt. Jag saknar henne. Jag saknar henne så fruktansvärt att jag ibland bara vill ringa henne och låtsas som om allting vore som förr. Jag vill berätta allt för henne. Allt som händer och har hänt i mitt liv under den tiden vi inte umgåtts, men jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Det jag bär med mig och har kvar är alla våra fina minnen tillsammans.
Allmänt, tankar/åsikter | |
Upp