nellieastrid

Jag har kommit in i en period där jag inte riktigt vet vart jag har mig själv. Den eviga frågan som ekar i mitt huvud varje dag, vad vill jag?
Innerst inne vet jag nog. Men jag tänker nog för mycket långsiktigt än kortsiktigt. 
Det finns faktiskt vissa punkter i mitt liv som jag inte trivs med, men jag är rädd att dra förhastade slutsatser.
Fastän att jag VET att jag är en envis människa, som inte kommer att ändra mina åsikter och känslor kring vissa grejer. Jag kanske har dragit förhastade slutsatser i livet, utan att tänka långsiktigt denna gången. Jag kanske levde för mycket i nuet och var bara så rastlös på livet och lite desperat för någon förändring.
Samtidigt som jag är lite rädd för att ta ett annat beslut, just för att det skrämmer att det kan bli fel igen.
Jag tänker mycket på andra, och sätter ofta andra personer före mig själv. Att jag nästan kanske glömmer av mig själv. Bara en människa är nöjd och lycklig, så är jag också det.
Den senaste tiden har jag i princip bott hos min pojkvän sen jag fick lite extraknäck på en butik här i samhället. Har endast varit "hemma" några enstaka gånger. Annars har min lägenhet ekat tomt. Lite bortkastade pengar kan man tycka, tråkigt. MEN, det är så otroligt bekvämt att finnas nära till jobbet, mataffärer, nära till mer tillgångar etc. Sen vill jag ju vara med honom. Väggar och tak är inte lika värdefullt, för för mig är han mitt hem.
För det finns bara en människa jag vill vara med, och DET är jag säker på.