2015
Vi har precis lämnat 2014 och precis inlett 2015. Jag firade in det nya året med ett härligt gäng tillsammans med min pojkvän, våran tredje gång att fira nyår ihop. Vi hade det himla trevligt och åt en väldigt god tre rätters. Det blev ganska sent för oss, men som tur är mår man ändå bra idag.
Det känns som att livet börjar få sig en vändpunkt. Detta året kommer bli väldigt spännande, men också lite läskigt.
Men jag borde inte klaga på livet egentligen. Ibland hamnar man i svackor i livet, det är lätt att glömma det viktiga i livet då, som faktiskt betyder någonting. Skäms över mig själv ibland hur mycket man kan klaga.
Jag brukar alltid tänka på Henrik så blir jag glad igen. Han är som rena rama lyckopillret för mig. Utan att han ens behöver göra någonting. Hur är det ens möjligt att man kan älska en människa så mycket? Att allting bara kan kännas så rätt. Ibland är det svårt att visa tillräckligt mycket uppskattning, det räcker liksom inte till helt. Jag skulle vilja ge han hela världen, jag skulle kunna tala om varje dag, hela tiden hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom. Sådant som han egentligen redan vet, kan man inte få nog av att tala om.
Men en sak är säker, att vad som än händer i livet, vilka motgångar man än möter, så vill jag vara med honom. Möta allting med honom. Göra allting med honom. Att somna bredvid honom och vakna upp bredvid honom är bland det bästa som finns, så vill jag att det förblir. Jag vet egentligen inte vad jag ville få ut av det här, mer än att livet är inte dåligt, jag har min stora kärlek. Och kärlek övervinner allt.
Det känns som att livet börjar få sig en vändpunkt. Detta året kommer bli väldigt spännande, men också lite läskigt.
Men jag borde inte klaga på livet egentligen. Ibland hamnar man i svackor i livet, det är lätt att glömma det viktiga i livet då, som faktiskt betyder någonting. Skäms över mig själv ibland hur mycket man kan klaga.
Jag brukar alltid tänka på Henrik så blir jag glad igen. Han är som rena rama lyckopillret för mig. Utan att han ens behöver göra någonting. Hur är det ens möjligt att man kan älska en människa så mycket? Att allting bara kan kännas så rätt. Ibland är det svårt att visa tillräckligt mycket uppskattning, det räcker liksom inte till helt. Jag skulle vilja ge han hela världen, jag skulle kunna tala om varje dag, hela tiden hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom. Sådant som han egentligen redan vet, kan man inte få nog av att tala om.
Men en sak är säker, att vad som än händer i livet, vilka motgångar man än möter, så vill jag vara med honom. Möta allting med honom. Göra allting med honom. Att somna bredvid honom och vakna upp bredvid honom är bland det bästa som finns, så vill jag att det förblir. Jag vet egentligen inte vad jag ville få ut av det här, mer än att livet är inte dåligt, jag har min stora kärlek. Och kärlek övervinner allt.